Hur världen är en vacker plats att vara på samtidigt som den är en otäck plats att leva på. Mitt huvud snurrar fullt av frågor som jag egentligen bara kan ställa till mig själv. Min tillit till männsikor blir bara värre och värre. Jag är trött på alla påhitt, allt skitsnack, alla idioter och avundsjuka människor. Om jag hade fått stanna tiden och tagit tillbaka alla chanser jag givit till personer som inte alls var värda det. Hur kan det vara så svårt att hålla sig till det man lovat, till det man svurit och givit sig till? Att inte gå bakom ryggen på sina vänner eller sin bästa vän. Att inte hugga en i ryggen så fort man vänder ryggen till. Hur kan det vara så svårt? 

 

Jag vill vara den där lyckliga tjejen som jag alltid varit, där folk har slängt komplimanger om mitt otroliga leende och mina gnistrande ögon. Men hur ska jag kunna bevisa det när folk i min omgivning bara ser ner på en? Att jag ens tillåter såna personer finnas i mitt liv. Jag vill älska någon. En person som aldrig skulle kunna hugga mig i ryggen, en person som håller sig till vad den lovat och alltid stannat vid min sida. Och om jag skulle älska den personen så skulle det bli föralltid. Jag är trött på att leva i en värld där folk bryr sig mer om vad andra gör och aldrig brytt sig ett dugg om hur dom själva beter sig.. 

 

Jag kom och tänka på en sak här om dagen.. Hur trött jag är på människor som dömer en och bildar fel uppfattning om personer runt deras omgivning. När det till och med går så långt att dina egna vänner börjar tänka och tro dåliga saker om dig. När dina vänner pratar skit så fort du vänder ryggen åt. Hur trött jag är på vissa personer i min omgivning som jag ångrar så grovt att jag tagit in i mitt liv i överhuvudtaget. Personen som dragit ner mig på botten, personer som bara ger mig negativ-energi, personer som överhuvudtaget inte är värda att andas samma luft mig jag och jag är själv medveten om det.

 

Vi alla gör misstag ibland och det är sånt vi får lära oss att leva med. Jag är nästan trött på allt just nu! Jag vill bort här ifrån, flytta utomlands, lära känna nya vänner, ny stad, nytt land, ny skola. Men dom problemen dyker även upp där. Du har ingen rätt till att döma mig om du inte känner mig! Du får ha vilken uppfattning som helst om mig, men döm mig inte! Personer som pratar skit i din närhet, pratar även skit när du inte är där. Så trött på att jag tillåter att andra ska ha kontroll över mig. Är så trött på alla falska slynor som inte annat än har stor käft och en fattig attityd. Jag tror vi alla känner igen oss i denna situationen! Men jag är inte den personen som tar skit bara för att du har för mycket fritid och att mitt namn rullar på rullband i din käft. No way! Jag ger aldrig upp och jag ska tacka min envishet för det, vilket ger oss båda tur i detta fallet! 

 

Stå upp för er själva och låt ingen annan säga åt dig vem du ska vara eller vem du borde vara. Puss! ♡

+ Något jag stör mig på är bloggare som ska skriva hela tiden om hur perfekt allting är. Oj vilken glädjedödare jag är nu.. Att allt dom kollar på är perfekt, till och med deras latte och toalettpapper är perfekt. Men det kanske är svårt att undvika eftersom dagens samhälle kretsar runt oss ungdomar med "perfektion" och att jämföra sig med "alla andra". Varför? 

Du är tillräckligt fin för att le på ditt eget sätt, du är tillräckligt fin för att ha på dig vilka kläder du vill, du är tillräckligt fin för att vara den du är. Vem ska hindra dig? Ska inte tillägna detta inlägget åt det. Men att leva i den där bubblan där allting är så himla överdrivet gör dig bara stolt. Kanske lite FÖÖR stolt.. Bloggare som ser ner på andra för att dom är en rank högre upp enligt dom. Vad är det en bloggare vill få ut av det egentligen? Göra sina bloggläsare avundsjuka på sin perfekta latte, sitt perfekta utseénde, kläder, smink, operationer osv osv. Varför inte peppa sina läsare istället TILL det perfekta, få ut något äkta av det och inte en massa plastic. För dagens stobloggare ser man nästa rakt igenom.. Vilket är ganska synd. Eftersom dom ska framstå som våra "förebilder".  Jag gör allt för att stötta mina bloggläsare. Jag vill vara en bra förebild och kunna inspirera andra till att vara det. Jag vill inte spela den där plastic-rollen eller jämföra mig med andra för att bli accepterad eller för att få vara den jag är som bloggerska. Tvärtom!